För mig var det ytterligare en nobelpristagare, förutom Robert Edwards, som berörde mig djupt. Litteraturpriset gick till den peruanska författaren Mario Vargas Llosa, och eftersom min fru är peruanska, och därmed mina döttrar halvperuanskor, hade jag redan hunnit bekanta mig med författaren, och det är nog enda gången jag kan säga att jag redan läst en nobelpristagare innan pristagaren korades.
Den första boken jag läste av honom, Vem dödade Palomino Molero?, är en lättläst nätt bok som med Hemingwayiansk isbergsteknik, beskriver korruption, klasskillnader och motsättningar i det peruanska samhället genom en till synes enkel mordutredning. En bra bok att börja ed om man vill bekanta sig med den peruanska författaren, inte minst för det behändiga formatet som gör att man kan ha med sig den i ytterfickan.
Min andra bok heter Den stygga flickans rackartyg och handlar om en fattig flicka från Lima och hur hon med alla medel försöker komma sig upp i livet. Hon väver ett spindelnät av lögner, och byter både identiteter och världsdelar i sin jakt på materiell trygghet. I mötena med författarjaget är det en erotisk berättelse om svårfångad kärlek men som alltid har Mario Vargas Llosas berättelser många bottnar, och för den som vill förstå sig på Peru är författaren ett måste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar